torsdag 6 december 2012

Lägga tid på att ha ångest




Jag ser inget fel med att lägga tid på att ha ångest. Det kan få plats där, bland allt annat. Jag gör kreativa saker med min ångest, leder ner den på papper, in i ramar, ut på nätet, in i dina ögon. Ångest är tråkigt och jag har bättre saker för mig, men medan jag jobbar på att hålla mig uppe och ute kan jag ju acceptera var jag är nu och göra det bästa av det. Så här blir det då, t ex.

onsdag 10 oktober 2012

måndag 17 september 2012

Ska vi ligga?

Hej hej, den här serien gjorde jag under en 4-timmars ensamfika på Copacabana. Mycket nöje!



onsdag 29 augusti 2012

Fria tidningar

Genom Dot(t)erbolaget publicerad i Fria tidningar idag Onsdag.

måndag 27 augusti 2012

fredag 25 maj 2012

tisdag 8 maj 2012

Valen

Allt ändrar utseende. Vädret, kroppen, hemsidorna, tiden.
Jag omger mig med valar. Som om jag har något val. Nej just det, det var ju det det handlade om. De där påstådda valen, den ljuva valfriheten. Skitsnacket. Men valar flyger på väggar omkring mig och viskar till mig i sömnen i drömmen. Det där om att försöka leva det liv en vill. Att kämpa för att kunna det, om ens vilja går emot den allmänna förväntningen om hur det livet ska se ut. Hur det livet ska se ut. Se ut.
Jag upprepar mig både i ord och handling. Jag ska flytta tillbaka till Stockholm. Har någon hört något så fånigt? Men ingen vågar tro på det förrän jag flyttat in och står med lådorna i farstun, för sån är jag, ombytlig. Jag försöker stå fast vid mitt beslut. Jag vet att det är bra för mig, tror mig veta det. Den där balansen jag ska jobba med. De där viktiga nära relationerna som jag ju visst vill ha i mitt liv. Nu ska jag bara hitta det där boendet med guldkant som jag suktat efter så länge.
Jag försöker komma på om jag skulle kunna förbättra hur jag hanterar saker och kommer å ena sidan inte på något. Nej, jag lever som jag lär. Å andra sidan skulle jag kunna revidera stora delar och sätta upp helt nya rutiner och principer för hela mitt liv. Fast det skulle jag inte. Men ibland känner jag mig låst i de val jag gjort. Och är rädd att de val jag ska göra i framtiden ska cementera mig ännu mer. Som att normen är ett icke-val. Bullshit. Bara för att normaliteten osynliggör valen så betyder det inte att de inte finns.
Jag är både rädd för och välkomnar förändring.

Det finns inga val - bara valar.