Automn falling

Ord är ord vad är verkligt livet, inget är helt och hållet givet. Ge dig hän och ta dig i akt. Jag försöker leva så fullt jag kan i all min prakt. Jag gillar jag dillar finns det trans finns det killar. Allt är här nu. Den stora lycksaligheten. Hahaha!

Titles tittless

Nu gäller det att lägga orden rätt i mun. Jag har gjort som så länge efterlängtat göra och nu är jag här, på andra sidan, ännu inte efterklok. Det känns mer radikalt att ha mittbena. Marty Martin Viktoria Birkestam. Överskridande.

The beauty of my soul shines true

Mitt huvud exploderar till små små bitar. Jag darrar och lägger min hand på din. Du säger jag är vacker och om jag på dig litar, så stannar allt och jag faller fram genom sand och vind. Dina andetag är mina och din bekräftelse på min hud som oventilerat stekflott överallt det går. Jag har stannat i växten och önskar mig högre höjder som enda födelsedagspresent. Min kalender uppslagen kan jag inte säga om mig själv poesi, för stressen suger tag i mig och den där obehagliga känslan i magen att ha glömt bort något eller någon som borde kommits ihåg. Suck och stön och aj hur fan hamnade jag här och framför allt, hur kommer jag härifrån? Vad är ett bra liv? Hur ska jag ropa för att du ska höra. När du är jag, hur ska jag nå fram till mig själv? Blablaba, vad snackar jag egentligen om tänker kanske du. Du är förvirrad säger jag. Jag är genomskinlig och överdriven och just nu vill jag bara åka bort för nya intryck. Hur nu de skulle kunna hjälpa mig vet jag inte. Jag är en över-driva, en driva av överblivna intryck som ska förnyas men som alltid halkar tillbaks lika långt som de når. Som att springa på ett såpat golv. Lätt att ramla.

Hösten, hjälpen, vännen, trösten, var är havet?, transet, namnet, var är motivationen?, hur hanteras okommunikationen och kärleken?, hur hanteras min frånvaro från närvaron. Jag vill åka hem till dig. Hellre borta än bäst. Eller hellre rosa än grönare och grönare. Jag talar i metaforer, tolka allt jag säger till oigenkännlighet. Ge efter för normer och lev som du lär. Bli kär. Undra inte vem du är. Förpesta din vardag med fusk och lager av falskhet och vakna aldrig upp och fråga dig vem som sagt att allt ska vara såhär. JAG PALLAR INTE, SAMHÄLLET ÄR SÅ JÄVLA RUTTET OCH JAG HAR FAN ALDRIG PASSAT IN. Så ta och försvinn med ditt bra som du är, för jag har ingen aning om vart det är. Kom inte här, liksom. Men var vän (vänn) och vän (vään) och ta min hand och låna mina vantar (!) för imorgon börjat allt om igen. Och jag vill ha med DIG på färden, den stora världen, med för stora kläder och jag jag jag du slut.

Dans i mitt hjärta

Jag vill skriva, jag vill skriva, jag vill inte gärna överdriva. Känslan av att vara på vippen. Nästan göra nånting. Stå i utkanten av en cypher och gunga ostadigt fram och tillbaka. Tänka att efter den, nej efter den, efter den... då. Då ska jag gå in. Men i tvekans land hinner alla andra före fram. Jag står kvar och glor, ler för att fortfarande verka cool. Inombords kokar ilska och irritation över vad som är problemet. VAD FAN ÄR PROBLEMET!?! Jag battlade och jag gick in och dansade en gång efteråt. Problemet är att jag hade velat gå in meeer. Men jag nöjde mig och gick därifrån lagom nöjd och åt sushi i trevligt sällskap. Men jag vill inte bara vara nöjd! Jag vill dansa i inspiration och svingas från höga höjder och ta plats med det jag gillar. Ge mig själv lite utrymme att göra fel. Testa det jag kan! Och ibland gör jag det. Om jag ändå kunde göra det lite oftare. Alltså dansa, mer specifikt brejka, inför folk i en cypher, dvs ring av människor som alla (utom jag) går in och gör sin grej. Och alla är så jävla trevliga, det finns inga svåra yttre omständigheter. Jag har bara mig själv att skylla. Jag behöver öva på det här. Och det finns gott om utrymme för förbättring gällande själva dansen. Som kommer om jag vill det.

Den eviga flykten. Från den smärtsamt magpumpande verkligheten. Till fiktion och till andra länder där läget redan är så illa att det på nått magiskt och ytterst turistigt sätt kan förbises. Jag som brukar älska den här årstiden. Varm färgmässigt och med tända ljus och vindpinat brus brukar kreativitet och lugn infinna sig. Nu känns det hela tiden som att jag borde vara någon annanstans. Men det finns inga borden. Bara mina gränser och andras. Vad var det jag skulle skriva om nu igen?
Åh, den förfärligt fantastiskt planen att åka bort från allt. Jag vill göra det bästa jag kan av nu. Men jag kan (i och för sig kanske visst det, men avhåller mig ändå) inte hjälpa att längta bort. Som att jag skulle bli trygg i bortavarandet. För där är jag ju ändå otrygg, bara att den otryggheten är lättare att ta på och räknas med på ett annat sätt än nu. Ska jag börja räkna med att vara otrygg? Eller ska jag omge mig av människor jag känner mig trygg med? Varför hittar jag inte hem?

Det är mörkt på tidiga kvällen och fastän jag redan ätit är jag fortfarande hungrig. Sockret alltså. Inget socker på tre veckor men ingen riktig mättnad heller. Vad saknas mig? Vitaminer? Och varför har jag ont överallt? Och kärlek och att vara kär, är det verkligen något att hänga i julgranen? Jag får magknip! Rädsla att förlora något, kanske mest mig själv. Förlora huvet och fatta för sent att jag inte har den hårda kontroll jag trodde. Jag vill prata om kontroll, status, hierarki, kunskapsprestige, kärlek, gränser. Men jag har inget konstruktivt nytt utan upprepar bara sånt jag hört och fattat tycke för, som alla andra. Bara att det är så uppenbart för mig att jag skäms, för jag tänker att alla andra har egna tankar, medan jag har andras. Men det är allt i mitt huvud och ingenting har egentligen ändrats. Jag saknar Stockholm och folk där. Andra sidan, Bagiskollektivet, Albykollektivet, Hallongrottan, ensamhet och ledsnad på välbekanta promenader runt vatten, genom skogar och över kullar och berg. Jag måste hitta det här. Men jag vill inte behöva bevisa något genom att göra det. Och jag känner så mycket folk här så jag stänger in mig hemma eller hos andra för att klara det.

Mer i mitt liv, tack:
- Basket
- Gym
- Simning
- Stillastående promenader i det okända
- Pärlplattor
- Virkning
- Fasta personer
- Dagboksskrivande