måndag 18 oktober 2010

The beauty of my soul shines true

Mitt huvud exploderar till små små bitar. Jag darrar och lägger min hand på din. Du säger jag är vacker och om jag på dig litar, så stannar allt och jag faller fram genom sand och vind. Dina andetag är mina och din bekräftelse på min hud som oventilerat stekflott överallt det går. Jag har stannat i växten och önskar mig högre höjder som enda födelsedagspresent. Min kalender uppslagen kan jag inte säga om mig själv poesi, för stressen suger tag i mig och den där obehagliga känslan i magen att ha glömt bort något eller någon som borde kommits ihåg. Suck och stön och aj hur fan hamnade jag här och framför allt, hur kommer jag härifrån? Vad är ett bra liv? Hur ska jag ropa för att du ska höra. När du är jag, hur ska jag nå fram till mig själv? Blablaba, vad snackar jag egentligen om tänker kanske du. Du är förvirrad säger jag. Jag är genomskinlig och överdriven och just nu vill jag bara åka bort för nya intryck. Hur nu de skulle kunna hjälpa mig vet jag inte. Jag är en över-driva, en driva av överblivna intryck som ska förnyas men som alltid halkar tillbaks lika långt som de når. Som att springa på ett såpat golv. Lätt att ramla.

Hösten, hjälpen, vännen, trösten, var är havet?, transet, namnet, var är motivationen?, hur hanteras okommunikationen och kärleken?, hur hanteras min frånvaro från närvaron. Jag vill åka hem till dig. Hellre borta än bäst. Eller hellre rosa än grönare och grönare. Jag talar i metaforer, tolka allt jag säger till oigenkännlighet. Ge efter för normer och lev som du lär. Bli kär. Undra inte vem du är. Förpesta din vardag med fusk och lager av falskhet och vakna aldrig upp och fråga dig vem som sagt att allt ska vara såhär. JAG PALLAR INTE, SAMHÄLLET ÄR SÅ JÄVLA RUTTET OCH JAG HAR FAN ALDRIG PASSAT IN. Så ta och försvinn med ditt bra som du är, för jag har ingen aning om vart det är. Kom inte här, liksom. Men var vän (vänn) och vän (vään) och ta min hand och låna mina vantar (!) för imorgon börjat allt om igen. Och jag vill ha med DIG på färden, den stora världen, med för stora kläder och jag jag jag du slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar