lördag 16 oktober 2010

Dans i mitt hjärta

Jag vill skriva, jag vill skriva, jag vill inte gärna överdriva. Känslan av att vara på vippen. Nästan göra nånting. Stå i utkanten av en cypher och gunga ostadigt fram och tillbaka. Tänka att efter den, nej efter den, efter den... då. Då ska jag gå in. Men i tvekans land hinner alla andra före fram. Jag står kvar och glor, ler för att fortfarande verka cool. Inombords kokar ilska och irritation över vad som är problemet. VAD FAN ÄR PROBLEMET!?! Jag battlade och jag gick in och dansade en gång efteråt. Problemet är att jag hade velat gå in meeer. Men jag nöjde mig och gick därifrån lagom nöjd och åt sushi i trevligt sällskap. Men jag vill inte bara vara nöjd! Jag vill dansa i inspiration och svingas från höga höjder och ta plats med det jag gillar. Ge mig själv lite utrymme att göra fel. Testa det jag kan! Och ibland gör jag det. Om jag ändå kunde göra det lite oftare. Alltså dansa, mer specifikt brejka, inför folk i en cypher, dvs ring av människor som alla (utom jag) går in och gör sin grej. Och alla är så jävla trevliga, det finns inga svåra yttre omständigheter. Jag har bara mig själv att skylla. Jag behöver öva på det här. Och det finns gott om utrymme för förbättring gällande själva dansen. Som kommer om jag vill det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar