Carola sa det.

Hej känslor, hur mår ni idag? Ska vi ta med lite lugnt idag kanske? Nähä, inte det. Nej varför inte, låt oss fortsätta snurra snabbt som bara tusan. Varför inte snabbare? Låt mina tankar fortsätta vara utspridda vitt och brett, högt och lågt. Det är inte att jag vill förminska någonting, varken känsla eller tanke. Allt som finns i mig tillåter mig att vara fantastisk. Det är bara att min hud exploderar och istället för inre organ har jag förvirring, lavafyllda tomrum (som hela tiden är nära eruption) och fjärilar, hundratals fjärilar som snurrar runt. Jag försöker som tänka att jag bara kan vara just precis här. Här på den här stolen. Med fötterna på det här golvet. Men så fort jag försöker fokusera flyger jag iväg. Jag är hälften av tiden i Stockholm, Frankrike, Knarret och på massa andra ställen som jag föreställer mig i mitt huvud men som jag inte sett i verkligheten än. Din skola. Ditt jobb. Under täcket i din säng.

Skulle inte jag ta det lugnt den här hösten? Var är lugnet? Hur kommer det sig att jag är förälskad? I flera!?! Det är väl inget nytt och inget farligt, men NU!?! HALLÅ? LUGNET? Jag vill avboka allt jag bestämt (inte riktigt allt) och bygga en koja i mitt rum. Ett skyddat tillhåll precis som den där grästäckta plätten mellan de skyhöga träden i skogen bredvid mitt hus där jag brukar ligga. Ligga och titta upp. Önska att jag kunde gråta igen. Att jag vågade ringa dig och vara orolig, förvirrad, rädd. Men med mycket övning har jag slutligen lyckats att helt och hållet förtrycka mina känslor så att jag nu inte har någon som helst aning om hur jag ska få utlopp för dem.

Jag kan vara en tröstande axel. En mörk röst i ditt öra på en madrass med folk runt omkring som suckar, stönar, skriker. Jag kan vara jävligt bra. Men sen då? Upprätthållanden in absurdum. Det är ok att isolera sig lite. De senaste veckorna har varit känslomässigt fantastiska. Jag är bara ovan för tillfället. Ovan att deala med så mycket samtidigt. Trodde jag dragit ner på all action. Men icke. Jag skulle inte ändra på nånting även om jag kunde. Jag gillar det. Jag försöker bara hantera det. Schysst att det ackumulerar i så mycket konst!