Den eviga flykten. Från den smärtsamt magpumpande verkligheten. Till fiktion och till andra länder där läget redan är så illa att det på nått magiskt och ytterst turistigt sätt kan förbises. Jag som brukar älska den här årstiden. Varm färgmässigt och med tända ljus och vindpinat brus brukar kreativitet och lugn infinna sig. Nu känns det hela tiden som att jag borde vara någon annanstans. Men det finns inga borden. Bara mina gränser och andras. Vad var det jag skulle skriva om nu igen?
Åh, den förfärligt fantastiskt planen att åka bort från allt. Jag vill göra det bästa jag kan av nu. Men jag kan (i och för sig kanske visst det, men avhåller mig ändå) inte hjälpa att längta bort. Som att jag skulle bli trygg i bortavarandet. För där är jag ju ändå otrygg, bara att den otryggheten är lättare att ta på och räknas med på ett annat sätt än nu. Ska jag börja räkna med att vara otrygg? Eller ska jag omge mig av människor jag känner mig trygg med? Varför hittar jag inte hem?

Det är mörkt på tidiga kvällen och fastän jag redan ätit är jag fortfarande hungrig. Sockret alltså. Inget socker på tre veckor men ingen riktig mättnad heller. Vad saknas mig? Vitaminer? Och varför har jag ont överallt? Och kärlek och att vara kär, är det verkligen något att hänga i julgranen? Jag får magknip! Rädsla att förlora något, kanske mest mig själv. Förlora huvet och fatta för sent att jag inte har den hårda kontroll jag trodde. Jag vill prata om kontroll, status, hierarki, kunskapsprestige, kärlek, gränser. Men jag har inget konstruktivt nytt utan upprepar bara sånt jag hört och fattat tycke för, som alla andra. Bara att det är så uppenbart för mig att jag skäms, för jag tänker att alla andra har egna tankar, medan jag har andras. Men det är allt i mitt huvud och ingenting har egentligen ändrats. Jag saknar Stockholm och folk där. Andra sidan, Bagiskollektivet, Albykollektivet, Hallongrottan, ensamhet och ledsnad på välbekanta promenader runt vatten, genom skogar och över kullar och berg. Jag måste hitta det här. Men jag vill inte behöva bevisa något genom att göra det. Och jag känner så mycket folk här så jag stänger in mig hemma eller hos andra för att klara det.

Mer i mitt liv, tack:
- Basket
- Gym
- Simning
- Stillastående promenader i det okända
- Pärlplattor
- Virkning
- Fasta personer
- Dagboksskrivande